Döden är inte den största förlusten i livet; den största förlusten är det som dör inom oss medan vi lever.
–Norman Cousins

Första blogginlägget, första intrycket!
Det sägs ju att vi har 3 sekunder på oss, att inge ett första intryck inför en kund, undrar om det gäller i skrift också?

Så vad skriver man om för att inge ett första, gott intryck.
Jag går på magkänslan helt enkelt.

Eftersom det blir en slags ”relation” att läsa det någon skriver, känns det kul för mig att du ska veta lite om just mig som skriver detta.
Det blir lite av en fortsättning, eller en fördjupning av min presentation kan man säga.
Ni som känner mig har hört den förut, men för Er andra, för Er vill jag berätta min historia, varför just jag är jag och varför just jag har hamnat här.

Inte för att just min historia är unik, nej människor förlorar nära och kära varje dag.
Men för mig är historien unik, det var ju mina nära och kära men förlusten har också påverkat min inställning till livet och vad vi gör med vår tid i livet.
Och det är det som är hela poängen med historien.

Nåväl, jag och min man gav oss, utarbetade och på gränsen till utbrändhet efter många års slit i restaurangbranschen iväg med vår segelbåt mot Medelhavet.
Vi hade egentligen ingen riktig konkret plan om hur vi skulle försörja oss, förutom tron på oss själva och att det ordnar sig alltid.

Men livet ville annorlunda, efter veckor av oroligheter hemma i Sverige, visar det sig att min mamma är sjukare än vad vi trott, pappas hälsa har vacklat i många år men han har liksom hankat sig fram.
Att min bästa väninna sen 30 år dessutom drabbas av cancer i magen samtidigt, gjorde ju inte saken bättre.

Vi vände tillbaka mot Stockholm och jag fick några fantastiska, men också jobbiga veckor med mina föräldrar.
Mamma somnar in i slutet av augusti och pappa som älskar henne mer än själva livet, ger upp och dör samma dag som vi har begravning för mamma.
Men det vänder jag till kärlek, han ville helt inte kämpa vidare utan henne.

Resten av hösten rullar på med omvårdnad och nära umgänge med min sjuka väninna som dessvärre inte blir bättre.
Vi skrattar, gråter, har godisfrossa till Mamma Mia, jag masserar hennes fötter och jag kommer för evigt att vara tacksam för att jag hade just tiden till det.
En lördag i mitten av november har vi barndop för hennes ”bonusbarnbarn” och senare samma dag lämnar hon oss för evigt.

IMG_1165
Alltså, vilken jä…a höst.
Men jag känner mig ändå stark, efter månader av oro, tårar och slutligen sorg, så lovar jag mig själv att hädanefter alltid försöka leva mitt bästa liv.
Dvs det liv som är bäst för mig.

Och eftersom historien handlar om mig, så är det ingen sorlig historia, jovisst, men inte enbart.
Jag har sen den hösten verkligen sett till att göra det yttersta för att ta vara på mitt liv.
Jag omskolade mig till hudterapeut, ett yrke jag drömt om sen jag var ung.
Jobbigt, absolut, men med en examen som hud & spaterapeut och nya bekantskaper i bagaget var det värt varje sekund.

Segelbåten? Jo, den seglade vi till slut ner till Medelhavet, där vi just nu bor och jag jobbar på Kreta för andra året i rad med världens bästa jobb på ett hotell för Ving.
I vinter väntar det jobb i Vemdalen igen.

IMG_1133IMG_1188 

 

 

 

 

 
 

 

 
 

 

 

 

Nu önskar jag ju inte livet ur någon av Era nära och kära, utan jag hoppas att jag kan inspirera, trösta, glädja andra att det går att gå vidare efter tråkigheter, ja det gör det ju förstås att göra utan att uppleva tråkigheter, men ibland är det lätt att fastna i ett mönster.

Det går att skola om sig, även när man är 50, det går tom att få jobb.
Det hänger lite på vår egen inställning till livet och det ska vi vara rädda om, för det är inte alla som får chansen att leva sina liv klart.

IMG_1147IMG_1209

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så ta tag i dina drömmar, stora eller små, man behöver verkligen inte segla till Medelhavet, nej bara det att man uppfyller just sina egna drömmar, det är det som är viktigt.
Så med hopp om att Ni förstår att min passion förutom mitt nya jobb som hud & spaterapeut är själva livet.

Och trots att detta inlägg blev väldigt långt hoppas jag Ni orkar läsa det jag skriver i framöver.
Det kommer som sagt att bli en blandning om just tankar om livet, men självklart också om det som rör vårt fantastiska arbete.

Nu, känner Ni mig lite mer, så nästa gång handlar det inte om mig ett endaste dugg.
Då tänkte jag skriva lite om YRKESSTOLTHET.

Många varma kramar
Kicki Kamskog

Auktoriserad Hudterapeut

IMG_1126

SHR – den självklara branschorganisationen för alla hudterapeuter.
Vi står för lärande, kvalitet och status.