MOT GAMBIA

Text: Kicki Kamskog

Jag kunde helt enkelt inte säga nej till att åka till Gambia och jobba.
Tänk, vilken chans att verkligen få tillfälle att få se en helt annan kultur.
3 veckor skulle det bli, dessutom med en kollega som jag jobbat och trivts med tidigare.

Jag flög från Lissabon till Barcelona, för att där byta och flyga direkt till Gambia. Lite lustigt att flyga till Barcelona då Portugal där jag bor ligger närmre Gambia än Spanien. Men det fanns inga flyg därifrån helt enkelt. Så det var bara att gilla läget.

Jag hade blivit lovad att bli hämtad på flygplatsen och blev därför lite förvånad när jag landade och ingen fanns där för att möta mig.
Utanför flygplatsen stod massor av män som ropade, frågade om jag ville ha hjälp. Dom kunde hjälpa mig, men näh, det kändes inte riktigt tryggt.

Efter 20 min lång väntan kom så en man från hotellet och hämtade mig, tack!
Han bad om ursäkt att han blivit sen, och sa att jag skulle få middag när jag kom fram.

Min kollega bodde inte på hotellet som jag skulle göra så henne fick jag vänta på tills dagen efter. Men efter middagen och den långa resan stupade jag i säng och det var skönt att få en natts sömn innan jobbet satte igång. Jag skulle helt enkelt byta av en annan kollega som skulle hem och ha semester.

Hotellet var jättefint, men själva Spa avdelningen var kanske inte det finaste jag jobbat på. Väldigt enkelt, men behandlingsrummen var ändå ok. Vi har ju vissa krav på hur dom ska se ut.
Det visade sig att våra generella priser inte var så lätt att konkurrera med så det fick bli ett rejält erbjudande för att folk skulle nappa på att komma på behandling.

Jag bodde som sagt på hotellet, vilket var jätteskönt. Alla måltider åts också i hotellets matsal. Både bra och dåligt såklart. Superbra pga maten, men ibland kan det ju vara skönt att inte äta bland gästerna.
Men överlag var det bara positivt, för många gånger bjöds det på levande musik nere i lunchbaren, vilket vi då också kunde njuta av såklart.

Så efter några dagars rundvisning och umgänge vinkade vi av vår kollega som skulle hem på semester. Jag och min andra kollega skulle stanna till slutet av säsongen och hjälpa till att stänga hotellet för säsongen.

Jag arbetade med produkter som vi har på alla våra hotell, så där var det ju inget nytt.
Gästerna var ju dessutom skandinaver, så där kändes det inte heller att man egentligen var i ett nytt land.

Det som väldigt påtagligt att detta inte var som vanligt var när man kom utanför hotellet.
Människorna, färgerna, naturen, maten, infrastrukturen.
När vi skulle någonstans, tex för att gå ut och äta åkte vi alltid taxi med en speciell kille som körde taxi och hade sin taxiplats i anslutning till hotellet.

 

Vi rekommenderades att inte gå ut själva på kvällen, vilket vi inte heller gjorde, förutom att åka och äta ett par kvällar. Men då kändes det tryggt att få åka med Pa i hans taxi.
Vi åkte också på utflykt med honom några gånger.
Första utflykten blev till Apparken där vi matade apor med bananer.

En annan gång köpte vi med väskorna fulla med godis och några sport tröjor från en Norsk man till Pa´s by och till hans brors skola.
Resan tog några timmar och tog oss genom bla huvudstaden som såg vimlade av färger,marknader och massor av människor. Kvinnorna bär otroligt färgrika klänningar. Ja männen kan också vara väldigt fint klädda ibland.

Vi började i skolan och fick en rundtur till olika årskullar och klassrum. Dom sjöng för oss, och vi delade ut godis och tröjor. Dom såg ut som om det var julafton.
Vi åkte sen till Pa´s hemby där vi också genom en annan donation hade med oss kläder.
Familjen först, sen kom det nyfikna grannar som ville ha en bit av kakan också.
Dom blev mycket tacksamma och man blev lite betänksam på hur bra vi har det egentligen. Dom visade med stolthet upp sina hus, och framförallt var man mycket stolt över badrummen (jordplätt med rinnande vatten) på baksidan, det var det inte alla som hade.

När vi lämnade byn hade vi faktiskt godisklubbor kvar, så vi stanna längs vägen i byarna vi åkte igenom och delade ut godis till mycket glada barn. Dom kom springande mot bilen när dom såg att det vankades godis.
Några veckor senare återvände vi faktiskt till byn. Denna gång hade vi lite nyttigare saker med oss. Min kollega som fyllde år, valde att göra en insamling på FB där hon bad om pengar istället för presenter. Vilket jag självklart var med och sponsrade.
Så vi stannade i den lokala affären och köpte stora säckar med ris, olja och lök som räckte att dela ut till ca av dom 10 fattigaste familjerna i byn. Jag vet att min kollega precis gjort en ny insamling, som jag tyvärr missade. Men att bidra med något så enkelt som ris, olja och lök kan vara livsavgörande för många av dessa familjer.

Ödmjuk och tacksam för att få vara med, samt att få välsignelse från dessa tacksamma familjer. Det var värt jätte mycket, och en helt annan upplevelse än vad mina tidigare utlandsjobb bjudit på.

På hemvägen från den resan stannade vi vid en lokal pub och tog varsin öl. Mannen sålde öl….och bensin! Inte att dricka då, men vilken kombo.

Sista kvällen på hotellet var det stor fest, men afrikansk musik och barbecue.
Afrika äventyret är verkligen något jag är otroligt tacksam för, hade inte velat vara utan det för en sekund.
Livet är till för att levas och upplevas. Får man chansen till något utöver det vanliga, då tycker i alla fall jag att man ska ta den.

Att få möjligheten att arbeta utomlands är otroligt berikande och bjuder på så mycket.
Vi får hoppas att vår värld vill att vi åker ut i den igen.
Kram Kicki

Detta är ett blogginlägg.
Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte SHR.

SHR – den självklara branschorganisationen för alla hudterapeuter.
Vi står för lärande, kvalitet och status.