You are currently browsing the tag archive for the ‘Lovisa Petri’ tag.

Text: Lena Edberg
Foto: Raison d’Etre

Karriärvägar som anställd hudterapeut

Vårt yrke är under ständig utveckling och möjligheterna är många. Som hudterapeut kan du vara anställd på salong eller driva eget men det finns oändligt många fler möjligheter. Ibland kanske vi inte ens tänker på vilka olika vägarna vi kan välja. Jag har intervjuat några inspirerande hudterapeuter med spännande karriärer. Drömmer du om att jobba på kryssningsfartyg, spa, hudvårdsutbildning eller hos leverantör? Här får du tips inför och inblick i olika roller, yrkesval och deras vägar dit. Har du vad som krävs? Detta är del fyra i en artikelserie om fyra delar.

karriär lovisa STAR SPA CENTRE-2926Lovisa Petri – Karriär ombord på lyxkryssare, numera utbildningschef

Namn: Lovisa Petri
Ålder: 27
Bor: Stockholm/i min resväska
Hudterapeut-utbildning Skola och år: Gildaskolan Göteborg, examen 2012

Kompletterande utbildning: Internutbildning inom ledarskap

Varför ville du bli Hudterapeut? När jag växte upp visste att jag ville arbeta med något praktisk men inte exakt vad. På gymnasiet gick en utbildning som hette Stylist som var fokuserad på naglar, smink och håruppsättningar. Efter det kände jag att jag vill bredda mina kunskaper och valde då att läsa vidare till hudterapeut.

Vilket var ditt första jobb som hudterapeut? Jag jobbade på mina föräldrars spa Trollmarker Spa & Äventyr och sedan på Farris Bad i Norge. Samtidigt frilansade jag också som utbildare och make-up artist för Pür Cosmetics.

Hur kom det sig att du började jobba ombord på ett kryssningsfartyg, var det något du drömt om innan? Redan innan jag började läsa till hudterapeut så hade jag en dröm om att jag ville jobba ombord på lyxkryssare. Jag tyckte det lät spännande samtidigt som jag tänkte att jag skulle få möjligheten att resa samtidigt som jag jobbar. När jag sedan gick på Gildaskolan och de kom ut och pratade om det på skolan blev jag ännu mer intresserad och bestämde att jag skulle göra detta.

Vad heter företaget? LivNordic

Hur fick du jobbet? Jag såg en annons på nätet och sökte. Eftersom jag redan bestämt att jag ville arbeta ombord lyxkryssare så sökte jag arbete på flera olika spa-företag ombord. Jag blev sedan erbjuden jobb av samtliga företag där jag hade sökt och valde sedan det jag tycket passade mig bäst utifrån mina värderingar.

Var det som du hade tänkte dig? Både ja och nej, jag tror inte riktigt man kan föreställa sig hur det är att arbeta ombord innan man gjort det. Det är en väldigt annorlunda miljö där man både bor och arbetar tillsammans på en liten yta, vilket kan bli väldigt intensivt, både positivt och negativt.

Vad krävs för personliga och yrkesmässiga egenskaper för att passa för att jobba ombord? Man behöver vara väldigt flexibel och klara av ett högt tempo med mycket behandlingar. Man ska ha lätt att samarbeta och kunna anpassa sig eftersom man arbetar med personer från många olika kulturer. Man ska vara stark som person eftersom det lätt kan bli påfrestande att leva och arbeta tillsammans i ett litet team.

1234567
Hur är dagarna och arbetstiderna planerade?
Man ska räkna med att det är mycket jobb, men det är också väldigt givande. Ett kontrakt är normal sett 6 månader ombord. Som mest jobbar man 11 timmar per dag och man ska räkna med att det kan vara upp till 11 timmar med behandlingar per dag som mest. Oftast är det bara när man har heldagar till havs. Ibland kanske man bara jobbar 8 timmar per dag och inte ha fullbokat med behandlingar. Det är väldigt varierat beroende på vart i världen man seglar och hur mycket bokat det är i spat. Man har 4 lediga dagar i månaden så ungefär en dag i veckan, men man kan önska vilka dagar man vill vara ledig om man till exempel vill gå ut i en speciell hamn. Spat är i stort sett enda avdelningen ombord som har lediga dagar, de flesta andra arbetar varje dag.

Arbetsuppgifter som terapeut är såklart i huvudsak att göra behandlingar, men också att stå i receptionen och hjälpa gäster både i spat och gymmet. Man har ett eget behandlingsrum där man också är ansvarig för bland annat städning. Vissa terapeuter håller också föreläsningar eller håller i olika fitnessklasser. Ett par gånger per kryssning har vi också något som heter Nordic Bathing Night, där några av terapeuterna leder en mindre grupp gäster i en nordisk spaupplevelse. Där man alternerar från varmt och kallt mellan snögrottan och ångbastu, tillsammans med produkter som innehåller svenska bär och man använder också bastukvast gjort av björkris för att rena kroppen och öka cirkulationen.

Hur är vardagslivet ombord med boende och kollegor? Vardagslivet ombord är såklart annorlunda, det kretsar kring mycket kring jobb men även mycket andra roliga upplevelser. Vissa lever för att kunna gå av båten medan andra mest stannar ombord för att till exempel kunna spara pengar. Men man lägger ingen tid på att pendla till jobbet eller laga mat.

Är man där för att resa så lever man för att se nya platser och även om man bara har två timmars lunch vill man gå av för att kunna göra så mycket som möjligt av det. Annars består vardagen mest av arbete men också vardagliga saker som tvätta, man äter ihop i personalmatsalen. Det är en väldigt social miljö där man delar hytt med en person, man umgås med kollegor och vänner. Man kanske tar ett glas i personalbaren, sjunger karaoke eller går till gymmet. Skeppet anordnar också olika event så som frågesport, ost- och vinkväll eller personalfest. Man har normalt sett som personal inte tillgång till gästernas område, men det finns det mesta för personalen även under däck.

karriär lovisa spa 2

Hinner man uppleva något av plasterna fartyget kryssar till? Oftast hinner man gå ut några gånger i veckan. När man är ledig såklart men också ibland har man längre lunch, slutar tidigare eller att man stannar i hamn över natt. Då kan man oftast hinna gå ut för en lunch eller middag även om man inte har en ledig dag. Oftast gör man samma rutt i kanske 2–3 månader så hinner man inte se platsen första gången så kommer man tillbaka och innan man byter rutt till en annan världsdel har man oftast hunnit se alla hamnar där. Undantaget är jorden-runt-kryssningen då man bara gör den hamnen en gång.

Vad är de största fördelarna det här jobbet? Det är en fantastisk känsla att få vakna upp på en ny plats varje dag och känslan när man får besöka ny spännande platser. Man får arbeta i ett fantastiskt spa med väldigt hög standard med ett team från hela världen man inspirera gäster till en förhoppningsvis lite bättre livsstil med allt från behandlingar till produkter till att använda spat eller gymmet. Men det som är helt klart bäst och som jag saknar mest är människorna man får träffa och lära känna. Jag har träffat vänner för livet ombord.

Och vilka är nackdelarna? Det kan lätt bli mycket drama, man bor och lever på ett litet utrymme och saker känns oftast mycket större ombord än det skulle göra på land. Ibland kan det vara svårt att få till egentid när man bor tillsammans med någon på en liten yta.

Hur länge jobbade du ombord? Jag gjorde totalt tre kontrakt, mina kontrakt var mellan 5–7 månader. Sedan hade jag semester mellan kontrakten som var allt från 3 veckor till 5 månader. Så totalt med semester blev det cirka två år.

Tips för någon som vill jobba på båt? Förvänta dig att det kommer vara mycket jobb men också väldigt givande. Läs på innan om företaget du söker med och välj ett som du känner passar dig som person bäst. Fråga någon som arbetat ombord tidigare om du vill ha en rättvis uppfattning. Men räkna med att personer kan ge olika bilder då det är olika för varje individ.

Sedan gick du över till att bli utbildningschef på Rasion d’Etre, hur var resan till den tjänsten? Eftersom jag redan arbetat med utbildning inom makeup så hade jag en dröm att någon gång arbeta med det inom hudvård. Jag lärde mig otroligt mycket genom att arbeta ombord, där jag också fick chansen att konstant utvecklas och arbeta mig uppåt i företaget då de såg potential i mig.

Jag lärde mig bland annat mycket inom ledarskap och hur man möter olika människor på bästa sätt. Jag fick också chansen att vara med och öppna två nya skepp under mina 2 år ombord, där fick jag möjlighet att utbilda och hjälpa till att sätta standarden för våra nya team ombord. När jag var hemma för en längre semester då jag skulle träna för EM, fick jag också möjligheten att åka och utbilda personalen när vi höll på att öppna LivNordic i Doha, Qatar. När jag sedan blev erbjuden möjligheten som utbildningschef så kände jag mig redo för den nya utmaningen.

Gick du någon speciell utbildning innan? Nej, jag jobbade mig uppåt och fick internutbildning inom företaget i bland annat ledarskap. Jag började som hudterapeut ombord och fullföljde ett kontrakt som det. Nästa kontrakt arbetade jag som assisterande spachef och det sista som spachef innan jag blev befordrad till huvudkontoret som utbildningschef.

karriär lovisa spa

Vad lockade dig tjänsten? Jag har alltid tyckt att utbildning är intressant och att få kunna använda mina egna erfarenheter för att inspirera andra i branschen. Det är givande att få dela med sig utav sina kunskaper och kunna hjälpa andra terapeuter att växa och utvecklas både professionellt och personligt. Sedan var det såklart också en fördel att jag kunde fortsätta resa eftersom jag älskar det, men att jag ändå kan ha en lägenhet och ett liv hemma. Det är ett flexibelt jobb där jag bestämmer över mina egna arbetstider och är delaktig att bestämma över mina arbetsuppgifter och hjälpa till att fatta beslut. Det är berikande att få jobba i ett företag där man får hjälpa till att ständigt utveckla både företaget men också människorna i företaget.

Varför fick du jobbet tror du? Jag var anpassningsbar och gjorde mycket mer än att endast arbeta som utbildningschef. Jag hjälpte också till med vad som än behövdes, allt från rekrytering till beställningar till att hoppa in som terapeut ombord om det behövdes.

Vad krävs för egenskaper och kvalifikationer för ett sådant jobb? Att man är anpassningsbar, har tålamod, gillar höga tempon och en ombytlig arbetsmiljö. Kreativt tänkande och kunna ta egna initiativ, situationer kan ändras väldigt snabbt och man måste då vara flexibel utifrån de förutsättningar man har för det projektet och för vart man befinner sig i världen. Ibland betyder det att man måste flyga över halva Europa med en massagebänk, en resväska full med produkter och en hotstone-värmare med tillhörande stenar eller att man måste använda sushi-stenar från restaurangen för spat glömt beställa hotstone-stenar. Man ska tycka det är kul med utveckling och kunna inspirera andra.

Hur ser en vanlig vecka ut för dig nu? Den kan se väldigt olik ut, ingen vecka är den andra lik. Ena veckan kan jag sitta på kontoret i Stockholm eller jobba hemifrån. Då jobbar jag med allt från att introducera ny personal för företaget och behandlingar online till att utveckla nya behandlingar eller svara på frågor samt supporta vår personal ombord. Veckan därpå kan jag vara ombord ett skepp i Karibien eller Alaska och ha både praktisk och teoretisk utbildning för personalen i spat, ha olika teambuilding övningar eller ta ut dem på personalmiddag.

Fördelar med hur du jobbar idag? Det är extremt varierande, inga dagar ser likadana ut och därför hinner man sällan tröttna på några arbetsuppgifter eller känna att det blir ensidigt. Jag är själv ansvarig för att planera min egen tid och lägga upp arbetet så att det passar mig. Att jag fortfarande kan resa, besöka nya platser och träffa nya människor. Att jag får dela med mig av mina kunskaper och hjälpa andra att utvecklas. Jag får vara kreativ och hjälpa till att ta fram nya behandlingar för nya koncept och jag får testa på mycket intressanta produkter och behandlingar.

Finns det några utmaningar? När man är iväg och reser mycket blir det lätt att man arbetar lite för mycket eller att man känner att man lätt kommer efter med det dagliga arbetet. Det kan vara en utmaning att få till en bra balans mellan arbetstid och fritid och att ha kontinuerliga rutiner när man är borta och reser minst hälften av tiden.

Tips för någon som vill bli utbildningschef eller liknande? Börja med att arbeta som utbildare och ta initiativ och visa att du vill växa i din roll, alternativt utöka dina kunskaper och läsa en kurs i ledarskap eller liknande för att bredda sina kunskaper. Fråga om råd från någon som har en liknande tjänst.

 

Lovisa och Henrietta

VM-Brons och bäst i Europa WorldSkills 2013

Text: Henrietta Olesen Ericsson

Många av er har redan sett denna fantastiska placering på de sociala medierna och visst är det imponerande?!!
Lovisas prestationer i Yrkes-VM är de bästa någonsin från Sverige med placering som tredje bäst i världen mot 21 tävlande länder!!!
Mina ord om tävlingen har ni fått ta del av i mångt och mycket så jag vill låta er få Lovisas berättelse, det är ju faktiskt hon som är stjärnan, det är hon som visat vad Sverige går för i hudterapeutyrket och det är hennes historia som är väl värd att ta del av!

Men jag vill först ge några sista ord från mig i samband med detta VM.
Jag berättade före tävlingen om hur stolt jag var över Lovisa och det hon skulle visa. Denna känsla förstärktes med kraft under tävlingsdagarna. Varje lunch och varje kväll berättade jag stolt för mina expertkollegor i Svenska teamet vilken stjärna det är jag har med mig. Även om jag inte såg henne så mycket under själva tävlandet så såg jag de andra eftersom jag var domare och i varje enskild behandling visste jag därmed att Lovisa var en av de bästa!
Det visade sig att hon med marginal blev bäst i Europa och tredje bäst i Världen. Endast Asien kunde slå henne! Att ha fyra poäng mer än fjärde platsen är otrolig marginal i de här sammanhangen där det oftast handlar om så små marginaler som halvpoäng.
Dessutom var hon en av de som fick högst poäng på de subjektiva bedömningarna vilket visar hur bra domarna faktiskt tyckte hon var! Asien vinner de flesta yrkena, nästan varje år. De tränar på heltid i flera år innan och är väldigt svåra att mäta sig med. Så för oss på SHR har Lovisa vunnit så mycket mer än en Bronsmedalj!

Hur har då träningen varit så här i efterhand och hur har min roll som tränare, expert och domare varit?
Tuff!
Stentuff!
Jag fick mycket förberedande ord av min företrädare Birgitta Thorsell när jag fick det här uppdraget, om hur mycket arbete det innebar och det är jag väldigt tacksam för.
Jag var förberedd och ändå var det mer än jag kunnat föreställa mig.
Men också fantastiskt roligt som Birgitta också utlovade.

Jag skrev efter första landslagsträffen om vad uppdraget som tränare skulle innebära med att vara mångsysslare. Jag skulle vara allt från coach, iakttagare, vän till ovän m.m. och visst har jag nog uppfyllt de flesta av rollerna. Ja, även att vara ovän. En, vad jag tror, viktig del i det här för att lyckas så bra som vi nu gjorde. Att komma på kant med varandra ger också en ärligare ventilation om hur man känner och hur man vill ha det. Viktig för Lovisas utveckling och förberedande inför tävlingen och lika viktig för mig för att leda träningen och kunna ge bästa förutsättningarna för just henne.
Jag har nog däremot inte varit en vän i större utsträckning. Men det har hon haft så mycket bättre i landslaget. Troligen de bästa vännerna som förstod henne mer än någon annan.

Att vara expert och domare under själva tävlingen innebar mycket jobb och lite sömn de två veckorna vi befann oss i Tyskland. Men det var roligt arbete och jag har fått vänner från alla världens hörn, och erfarenheter rikare jag inte skulle vilja vara utan.

Gissa nu hur stolt jag var när Lovisa fick kliva upp på pallen! Den så eftertraktade och svåruppnåeliga placeringen. Den som så få får uppleva.
När en hel sektion på läktaren av tillresta svenska supportrar i gulblå kläder och flaggor skriker Sverige Sverige Sverige.
För att inte tala om efteråt, på efterfesten när flera av de andra ländernas experter kom fram till mig och gratulerade och berömde oss och sade att de tyckte och trodde Lovisa skulle ta guldmedaljen.
Som Lovisa sade till mig direkt efter ”det spelar ingen roll vilken medalj som hänger runt halsen, jag fick kliva upp på pallen!”

Och ja, jag håller med och finner fortfarande inte riktigt ord för att beskriva känslan.
Det var magiskt.

Jag vill rikta några stora tack till alla som hjälpt till i träningen. Ett extra stort tack till personalen på Skin Concept, utan er hade vi inte tagit oss så här långt. Er hjälp i träningen med era produkter i Dermalogica var ovärderliga!
Tack till alla övriga sponsorer; Lilly Nails, Kraft Cosmetics, Makeup store, Work & Clothes, Dermarome, Kitty Oriantalisk massage, Gilda Skolan, Make up Store och Voya.
Naturligtvis tack till SHR som gör detta möjligt, att vi kan vara en del i WorldSkills Sweden!

Nu lämnar jag över ordet till Lovisa, vår vinnare!

Jag tog brons i yrkes VM

Man kan säga att jag praktiskt taget är uppvuxen inom den här branschen, med föräldrar som har drivit spa i över 13 år. Men mitt stora intresse uppkom först på gymnasiet då jag läste stylist på hantverksprogrammet. Efter att ha tagit studenten som diplomerad nagelterapeut och make-up artist visste jag att jag ville bredda min utbildning. Jag började då läsa till hudterapeut i augusti 2011 och jag älskade det. Jag tog min examen i slutet av augusti 2012 och en vecka senare ställde jag upp i SM och vann. Jag vann ett mycket större pris än att bara bli svensk mästare, även om det också är stort. Men det största priset jag vann, även om jag inte visste det då. Det var att få vara en del av det svenska Yrkeslandslaget och få representera Sverige som hudterapeut i Worldskills 2013. Såhär i efterhand kan man säga att jag vann högsta priset redan där, för vilken fantastisk upplevelse – en upplevelse jag nu ska försöka beskriva för er så gått det går.

Yrkeslandslaget

I november träffade jag mitt landslag för första gången, 24 andra ungdomar som alla var där för att de var bäst i just sitt yrke. Vissa yrken som man knappt ens visste fanns ännu mindre visste att man kunde tävla inom, men de tyckte såklart likadant om mitt yrke. För hur kan man tävla som hudterapeut? Ja det är inte samma sak som att jobba som det, de är en sak som är klart. Det är så mycket mer än att bara vara duktig, du ska vara otroligt noggrann, lugn och kunna prestera hundra procent hela tiden. En del av det hade jag nog i mig från början, men det ligger otroligt många timmars arbete bakom min medaljplats.
Efter första landslagsträffen så börjar man inse hur stort det här faktiskt är och jag som inte hade någon aning om att det här ens fanns. Worldskills är världens fjärde största tävling, räknat i publiksiffror. Efter första träffen började även all träning under coachning av min expert Henrietta Olesen Ericsson. Två landslagsträffar till och såklart timvis med träning. För att på ett ungefär förklara hur mycket tid jag lagt ner. Så kan jag säga att jag i stort sätt slutade jobba de sista månaderna och tränade runt 35 timmar i veckan. För jag ville göra det helhjärtat och satsa hundra procent, för du får bara ställa upp i Worldskills en gång, alltså får du bara ett försök på dig att prestera.

Fredagen den 28 juni var det äntligen dags att åka, då fanns det ingen återvändo och ingen mer tid till träning. Hela landslaget samlades på Arlanda den kvällen för att dagen efter tillsammans flyga till Berlin, där vi sedan tog buss vidare till Leipzig. Väl i Leipzig fick vi åka förbi mässområdet, ett mässområde på ungefär 100 000 m2 men vi fick inte gå in. Men vi i laget gick ändå ut och körde vår hejaramsa för första gången på plats. Vi fick sedan åka till hotellet och göra oss hemmastadda.
På söndagen var det dags för välkomstbrunch och vi fick för första gången träffa alla de andra lagen. Det tog inte lång tid innan man började leta efter de andra inom sitt yrke som man skulle tävla emot. För trots att det är en tävling så ville man träffa och lära känna de andra inom sitt yrke. Varje land har en egen pin och sedan byter man dessa med varandra. Vilket blev en sak som jag tror hjälper alla människorna från alla olika länder att knyta samman. Även om man inte alltid ens förstod varandras språk, så kunde man byta pins och ta foton med varandra.

De tävlande i Beauty Therapy
Efter detta blev det dags för sightseeing som sedan avslutades på ett nöjesfält som bara vi hade tillgång till.

De två följande dagarna var det fullspäckat schema. Vi fick tillgång till våra tävlingsområden och mässhallarna och vi åkte ut och hälsa på en tredjeklass utanför Leipzig som var med och hejade på det svenska laget.
På kvällen 2 juli var det dags för invigningsceremonin, vi hade sedan tidigare fått välja en låt som vi skulle gå in på scenen till alla i kostym och dräkt, utsmyckade med svenska flaggor. Vi var ett av de länder som var sist ut och vilken känsla att gå ut med sitt lag, ett lag som man vid den här laget kände väldigt väl. Vi fick gå ut på en scen inför en fullsatt arena och visa upp att det är vi som i år ska representera Sverige. Det var magiskt och en riktig adrenalinkick som gjorde en peppad och man kände att nu är man redo, nu är det äntligen dags. Efter ceremonin var avslutad kunde man känna spänningen i luften. För alla visste att imorgon var första tävlingsdagen, en dag som de flesta väntat på i flera månader, vissa i flera år.
Snabbare än man trott så var dagen äntligen här. Det var med spänning och en del nervositet man vaknade den morgonen den 3 juli och visste att det här var den första av fyra tävlingsdagar. Det var nu det gällde och du har bara ett försök på dig och jag visste att jag måste prestera på en otroligt hög nivå för att ens ha en chans på pallplats.
När de blåste i visselpipan och jag såg att klockan på väggen började räkna ner av tiden som var kvar, då visste man, nu har det börjat på riktigt. Men jag var så otroligt fokuserad i allt jag gjorde trots att det hela tiden är en kamp mot klockan, men timmarna bara flög förbi. Till sist ser jag bara minuterna som är kvar och så hör jag åter visselpipan blåsa. Jag hann inte klart i tid med mina behandlingar första dagen, men jag var ändå nöjd och lättad och så otroligt glad. Första dagen var avklarad utan att egentligen ha en aning hur det hade gått. För du står där inför 200 000 besökare med fullt fokus på just det moment du gör i stunden och sedan utan att veta hur det gått måste släppa det och gå vidare till nästa.

Lovisa in action

De tre kommande dagarna flöt på, det är så otroligt intensiva dagar och det enda som fanns i ens tankar var tävlingen. Man får inte veta hur man ligger till förrän på själva prisutdelningen. Jag visste hur jag själv hade presterat men jag hade ingen som helst aning om hur de hade gått för de andra. Det gick inte alltid som jag tänkt mig och ibland gick det bättre och ibland sämre, men jag håll modet uppe och bröt inte ihop en enda dag. För det var så fantastiskt roligt och man visste att när man kom hem i slutet av dagen så fanns laget där och stöttade en, hur det än hade gått. För även om de inte tävlar i mitt yrke, tävlar de i samma tävling och de går igenom vad jag gör och känner det jag gör och det var en trygghet att veta att de fanns alltid där för en. Att få uppleva den lagkänslan och tilliten till varandra det är något unikt.

Lördagen den 6 juli gjorde jag mitt sista tävlingsmoment, vi var klara vid tretiden. Jag var lättad att det var över för att det hade varit ett par dagar som fyllda med så mycket olika känslor att man var ganska utmattad. Men det var även ledsamt att det var över, för det var så kul! Jag gjorde verkligen allt med glädje, jag älskar mitt yrke och att få visa hela världen hur grym man faktiskt är på det man gör, det är mäktigt, svårt att ta in både där och även nu efterhand. Att sedan veta att man nu skulle få vänta en och en halv dag innan jag skulle få veta min placering var lite jobbigt. Överlag var jag otroligt nöjd och lättad för jag visste att jag inte hade kunnat göra det bättre under de förutsättningar jag hade.
Äntligen blir det söndag kväll och alla är otroligt nervösa över att äntligen få veta sin placering, vissa är mer nedstämda eftersom de insett att de kommer nog inte hamna på den plats de räknat med. Jag själv kan knappt tänka på det. För det här är något som vi alla hade haft i våra tankar under en lång tid och som vi lagt ner otroligt mycket tid på och målet man hela tiden haft är – guld. Jag visste att jag är nöjd, jag presterade inte felfritt men riktigt bra. Men jag vågade aldrig hoppas på att stå där på prispallen för jag ville inte bli besviken om det inte skulle bli så.
När vi väl sitter där på plats i arenan så vet vi inte i vilken ordning de ska ropa upp de olika yrkena. De delar upp alla yrken i olika grupper och ropar sedan upp alla som tagit medaljplats i vardera yrke i den gruppen. Man får sedan gå upp mot scenen för att få reda på vilken placering du fått. När de ropar upp två svenskar i de första yrkena kände man sig så stolt över dem. Det var en sann glädje att få se ens lagmedlemmar gå upp få ställa sig på prispallen. Det blev en lång väntan för mig, nästan två och en halv timme eftersom mitt yrke var ett av de som var sist ut och jag var så nervös, jag ville bara veta nu.

Lovisa och Henrietta

Till sist kommer de till mitt yrke; Beauty Therapy så hör jag att de ropar upp mitt namn, då kan jag inte tro att det är sant. Det tar några sekunder för mig att förstå att jag faktiskt har vunnit medalj och när det sjunker in börjar tårarna rinna, av lycka och att allt bara släpper. Insvept i flaggan går jag upp mot scenen. Framme blir det en hel del kramar från de andra två i mitt yrke, det går inte att sätta ord på glädjen vi kände. Vi får sedan gå upp på scenen och de ropar upp mitt namn först, jag Lovisa Petri har tagit brons i Worldskills och jag får gå upp på prispallen inför 10 000 åskådare och få min bronsmedalj till jublet ifrån den svenska hejarklacken och alla åskådare. Den känslan jag kände är svår att beskriva, det är något speciellt och utan tvekan det bästa jag varit med om. Sverige tog totalt fem medaljer, ett guld, två silver, två brons och 14 hedersmedaljer. Vi är även det yrkeslandslag som presterat bäst totalt under alla år, vilket gör en otroligt stolt över sitt lag.
Det är klart att jag hade siktat på guld men jag är precis lika glad ändå. För jag hamnade på prispallen, jag kan titulera mig som trea i världen och bäst i Europa. Och vann guldet bara att få vara med om den här upplevelsen och att få träffa alla dessa fantastiska människor. Vissa av dessa är jag övertygade om att de kommer vara en del av mitt liv för en lång tid framöver. Det kanske inte är en guldmedalj jag kan visa upp men det är en känsla som jag kommer bära med mig resten av mitt liv.

Jag önskar att alla skulle få uppleva den här upplevelsen och de här känslorna. Men jag tycker framför allt att de som kan tävla, ska göra ett försök. Jag kan lova dig att du aldrig kommer att ångra dig. Det är det bästa jag gjort i mitt liv och det kommer på många sätt vara en del av mig i resten av mitt liv. Jag hoppas med tiden att jag på något sätt kommer att få vara en del av den här upplevelsen igen.
Såhär i efterhand kan man inte riktigt ännu förstå det trots alla intervjuer och att jag faktiskt har en bronsmedalj att visa upp. Men jag vill ge ett stort tack till alla mina fantastiska sponsorer som gjort detta möjligt. Ett till tack till min expert Henrietta som varit en otroligt stor del av detta och som har följt mig och varit där ifrån början till slut och fått se min fantastiska utveckling. Ett stort tack till min familj och vänner som stöttat mig både innan och under. Och sist det största tacket vill jag ge till mitt fantastiska landslag och våra lagledare som funnits där i vått och torrt.

Lovisa Petri

Lovisa Petri

SHR – den självklara branschorganisationen för alla hudterapeuter.
Vi står för lärande, kvalitet och status.

Visst är Ni med och hejar på oss?!

Det är söndag eftermiddag, jag sitter i flygtaxin mot Arlanda.
Känslorna i kroppen är så många att de tar ut varandra och jag istället nästan känns tom. Vi är fyra tjejer, och vi vet ju alla hur vi i det kvinnliga könet lätt går igång i kvitter och tjatter och utan tvivel kan mala på om än det ena än det andra….
Inte ett ord.
Resan tar nästan en timme och det är så tyst så man nästan hör hur tröttheten, utmattningen, oräkneliga tankar, reflektioner och samtidigt ett lustfyllt jävlar anamma fullkomligt ekar i denna ljudlöshet!

En av dessa tankar som mentalt nockar mig och samtidigt fyller mig med ännu mer förväntan och längtan är att detta, vi reser mot, Yrkes-VM är Världens 4:e Största Tävling, efter sommar OS, vinter OS och fotbolls VM!!!
Hur har jag kunnat missa detta hittills?
Hur har media kunnat missa detta?
Och hur hamnade jag här?
Troligen på bristande medieflöde på förstnämnda.
Ingen aning ärligt talat på frågan om media.
Vi får hoppas det är stort yrkeskunnande på sistnämnda.
Men inte bara det.

Jag har de här dagarna fått en så mycket större, tydligare och faktiskt ännu roligare bild av vad mitt uppdrag som expert och tränare innebär. Det handlar inte bara om kunskapen i mitt yrke, även om det är en viktig del, utan också att vara drivande för min tävlande, stöttepelare i med och motgång, bollplank, ledare, iakttagare, vän, ovän, batteriuppladdningsstation, ja, jag ska vara lite av en mångkonstnär kan man säga, och på ett väldigt roligt sätt.

Att vara mångkonstnär som hudterapeut är ju för den delen obligatorisk egenskap för att lyckas med våra kunder, så den biten är jag inte rädd för. Jag har dessa dagar fått insikt i hur så mycket annat som har stor betydelse för att lyckas i själva tävlandet. En medalj är inte bara kunnandet i sin uppgift. För att lyckas med att lösa dessa uppgifter och få de att leda till medalj krävs en kropp i fysisk toppform av träning och bra kost, mental styrka, tro på sig själv och mycket mycket mer.

Den mentala press och stress som infinner sig under tävlingsdagarna kräver detta för att orka, för att ha kraft till fokusering och 100 % närvaro i uppgiften och för att klara resa sig och komma tillbaka om det går mindre bra i ett moment.

Vi har fått lyssna på tidigare tävlande som lyckats och även de som det inte gått lika bra för. Väldigt nyttiga, intressanta och rörande berättelser. Ja, ett par tårar rann ner för mina kinder. Nu är jag förhållandevis lättrörd men de var väldigt bra på att förmedla känslorna de hade upplevt.

Lassi Karonen som tävlat OS i rodd berättade om sin minst sagt inspirerande resa. Han påtalade även hur viktigt det är förutom hälsa, kost och träning att den tävlande har stöd. Stöd från mig som tränare, men också från familj, vänner, kollegor och sponsorer.

Vi har också haft något kylig, men rolig teambuilding, varav framför allt en (den varma inomhus) var en intressant och viktig sådan där jag och min tävlande tillsammans med ett annat par tränare och tävlande påmindes om att hålla sig till sin plan. Även om grannarnas utförande ser mycket bättre ut så måste vi tro på vår. Det kan ju vara så att grannen gör fel.

Så fort vi inte var pekade på att vara på en viss plats utnyttjade jag som ny i denna miljö och i denna uppgift varje minut till utbyte av intressanta samtal med kollegorna. Jag ville ju veta ALLT. Gärna hur det kommer gå, vilken färg inredningen har, vilket väder vi får.
Nej, men vetgirig och nyfiken bubblades det med veteranerna som expert och tränare, deras upplevelser och erfarenheter. Även om vi har olika yrken att tävla i finns det hur mycket som helst som vi har gemensamt.

Att prata och dela tankar med de andra nya var lika givande. Att se att mina stora frågetecken delades med fler, det var inte bara jag som ibland känner mig vilsen på de internationella forumen som ska följas och engageras i.
Duktiga, pedagogiska och förstående lagledare suddade ut de där frågetecknen och gav mig ett större lugn i kombination med massa positiv energi och glöd.

Vi har alltså varit på första landslagsträffen inför VM i Leipzig, Tyskland 2013. Detta enorma evenemang som inte går att föreställa sig, men vetskapen om fjärde störst i världen ger en hint, har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet i media, vilket nu World Skills Sweden, organisationen bakom, försöker ändra på.

Tidigare har jag inte velat skriva på sociala forum eller prata så mycket om detta då vi i Sverige är så uppfostrade med att inte nämna något som kan uppfattas som skryt. Men nu ska jag, och hoppas Ni vill hjälpa mig att sprida vissheten om denna så stora tävling och våra otroliga ungdomar med sina yrkeskvalifikationer som är vår framtid och därför utgör Sveriges VIKTIGASTE landslag!

Jag kommer hädanefter lyfta fram detta, för jag är väldigt stolt att få vara en del av det svenska landslaget och stolt att få träna fantastiska Lovisa Petri som ska representera Sverige i Beauty Therapy, så hjälp oss och heja med mig!

Intrycken, känslorna och tankarna från denna helg behöver sannerligen sorteras och dokumenteras nu för att sedan lägga upp vår träningsplan och utnyttja alla dessa råd vi fått för att nå framgång men också att passa på att njuta av denna resa.

För till skillnad från andra stora tävlingar har vi här en åldersgräns som begränsar. Man får inte vara äldre än 23 år för att tävla i VM, detta för att det just är en tävling som ska höja yrkeskunnandet hos de unga och detta i sin tur driva på våra utbildningar att hålla hög standard och kvalitet.  Denna åldersgräns gör då att som tävlande har man bara en chans. En enda chans att prestera till den så eftertraktade medaljen.

I denna taxi nu med en veteran i framsätet, Ulla-Britt Hedin tränare för Frisör, har jag på höger sida Lovisa Petri, min tävlande i Hudterapeutyrket, på vänster sida Sofie Lindgren tävlande i Måleri och när bildörrarna stängdes för att lämna konferenscentrat Lastberget, var det nog inte konstigt efter dessa dagar att det var som att någon tryckte på mute.

Mållös Henrietta Olesen Ericsson

SHR

Varför vara medlem i SHR? Klicka på bilden nedan!

Varför välja en av SHR auktoriserad hudterapeut? Klicka på bilden nedan!

Copyright

SHR äger om inget annat anges rättighterna till text och bild på denna blogg.

Skriv in din e-post för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg.

Kategorier